Idag räknas vargen (Canis lupus) som hundens stamfader Vargen utvecklades för mellan 40-60 miljoner år sedan och utveckling till hund startade troligen för omkring 76 000-135 000 år sedan, vilket analyser av mitokondriellt DNA har påvisat. Dagens cirka 400 hundraser får anses som människans längsta avelsexperiment och har gjort hunden till jordens mest varierade däggdjur. Arkeologiska fynd visar att förhållandet mellan människa och hund var etablerat redan vid den senaste istiden för cirka 10 000 år sedan och annan forskning gör gällande att domesticeringen av hunden påbörjades redan för 15 000 år sedan. När hunden kan anses ha blivit tam är dock osäkert.
Ett forskningsteam lett av Peter Savolainen vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm har påvisat att den moderna hunden förmodligen härstammar från 5 distinkta vargpopulationer. Teamet har studerat en rad prover med mitokondriellt DNA från hundar och vargar och de fann att alla hundar kan delas in i 5 olika genetiska grupper, där 3 av grupperna omfattar mer än 95% av provresultaten. Analyserna pekar mot att hunden har uppstått i östra Asien och Savolainen menar på att det förmodligen skedde i Kina, men slutgiltiga bevis saknas fortfarande. Genom dessa analyser har man kommit fram till att merparten av världens hundar delar på en gemensam stamfader för cirka 40.000 år sedan och detta menar Savolainen är en indikation för att domestiseringen påbörjades redan då. Forskarteamet fann dock flera subgrupper bland de större grupperna vilket kan tolkas som bevis för att de tidiga hundarna fortsatte föröka sig med vargar och att deras avkomma först domestiserades för cirka 15.000 år sidan. Båda dessa resultat och tolkningar är omstridda bland forskare och kynologer världen över.
De äldsta skelettresterna som man funnit av hundar är cirka 30.000 år gamla och härstammar från tiden efter Cro-Magnon (Homo sapiens sapiens). Dessa skelettrester har alltid återfunnits i direkt anslutning till skelettdelar av människa vilket gav den det vetenskapliga sufixet familiaris.
I Sør-Varanger i Norge har man funnit rester av den såkallade varangerhunden som man daterar till cirka 7.000 år gamla. Man antar att denna hundtyp ska ha varit ganska vanlig på Nordkalotten. Fynden visar på en rad likheter med lapphunden bland annat specifika karaktärer hos deras tänder, särdrag som de också delar med norsk lundehund.
Det uppkommer fortfarande flera nya raser varje år. En av de allra vanligaste raserna, schäfern, uppkom för inte mer än hundra år sedan. 1905 registrerades den första schäfern i Sverige, varpå en snabb utveckling följde. Schäfern har sedan 1967 varit den populäraste hundrasen i Svenska kennelklubbens register.
